Jag borde andas, läsa recensioner och njuta av en ledig söndag.
Men boken är inte bara en bok. Historien lever. Kollegorna är kvar.
La därför nu i morse den här texten om mina och Johans möten med den hungerstrejkande Reeyot Alemu i Kality.
Jag borde andas, läsa recensioner och njuta av en ledig söndag.
Men boken är inte bara en bok. Historien lever. Kollegorna är kvar.
La därför nu i morse den här texten om mina och Johans möten med den hungerstrejkande Reeyot Alemu i Kality.
Expressen Kultur publicerade igår ett exklusivt utdrag ur boken som handlar om frigivningen. Läs gärna och blir du köpsugen så beställ gärna boken här.
Lanseringsdag och en stor dag då det också var årsdagen av Johan och Martins hemkomst. Dagen inleddes med ett längre samtal med Jesper Börjesson i Nyhetsmorgon. Ett samtal om drivkrafter, vikten av att försöka, hur man i utsatta situationer tar tillbaks initiativet för att kunna hålla huvudet högt en dag till och kärleken till journalistiken.
”Människan är inte ett djur utan en djupt solidarisk kännande varelse och man delar med sig av mat, kläder och sover tätt för att hålla värme” säger Martin apropå att hitta ljusglimtar i en extremt utsatt situation och insikten om vad människor både i Kality och i omvärlden visade i form av solidaritet under deras fångenskapen.
Johan och Martin resonerar om vänskapen och hur de dragit varandra genom fängelsetiden.
Och framför allt är det ett samtal om journalistik, om alla kollegor som sitter kvar och varför den fortsatta kampen för journalistik är viktig även .
”Det är så här man jobbar som journalist, det fanns inga legala vägar att ta sig in”, säger Johan och Martin fyller i ”Kärleken att ta sig till utsatta platser och ge människor en röst” som drivkraft för de etiopiska journalistkollegorna och somäven de delade i sin vilja att berätta om verkligheten bakom flyktingrösterna från Ogaden.
”Och det är inte terroristlagstiftningen och den etiopiska regeringen som ska bestämma vem jag ska intervjua”, säger Johan Persson apropå varför de gav sig in i ett riskområde.
Idag släpps 438 dagar i bokhandeln, att det inte blir en releasefest förklarar Johan handlar om det angelägna med att fortsätta kampen för journalistkollegor som ännu inte är fria.
Det hör till att författare firar en bokutgivning. Men att bli småfull på förläggarvin kändes inte rätt i samband med utgivningen av ”438 dagar”. Schibbye och Persson ställde in releasefesten och arrangerar i stället ett seminarium på ABF i Stockholm i samarbete med Amnesty och Reportrar utan gränser för att uppmärksamma sina fängslade kollegor.
– Boken är klar och det känns jätteskönt. Men de vi skriver om sitter fortfarande kvar i fängelset: Reejot Alemu gick ut i hungerstrejk i onsdags, Eskinder Nega sitter på 18 år, Wubshet Taye på 14 år – och Ogaden är fortfarande stängt. Då känns det lite skumt att fira, säger Johan Persson.
Citat ur TT-spektra artikeln av Sara Ullberg, ”Schibbye och Persson skippar champagnen”.
Ett längre samtal i Studio Ett om boken, reportaget som inte blev av och villkoren för de journalister som är kvar.
DNs Mats J Larsson besökte Johan och Martin i kolonistugan där stora delar av boken skrivits.
Jag är nästan en lyckligare och friare människa i dag än när vi landade på Arlanda för ett år sedan. Nu är boken klar, nu har vi gjort journalistik av det vi var med om och det har gett lidandet under de här 438 dagarna en mening, säger Martin Schibbye i en webb-tv-intervju med DN.
Och Johan lyfter fram att kampen för pressfrihet och de kollegor som sitter kvar i Kalityfängelset fortsätter:
– Problematiken i Kality är inte löst bara för att jag och Martin är hemma. Det finns kanske tusentals Johan och Martin-figurer kvar i etiopiska fängelser på grund av en åsikt eller att de har skrivit någonting, påminner Johan Persson.
Nu följer några intensiva dagar och inför boksläppet av 438 dagar medverkade Johan och Martin tidigt i fredags morse i Gomorron Sverige.
Lyssna gärna på intervjun med Johan Persson och Martin Schibbye gjord tidigare idag hos Lotta Bromé, P4 Extra. Om vad de gör på ettårsdagen, hur det varit att skriva boken och varför det varit viktigt att skriva direkt och om den ”journalistiska gärningen” med att stoppa anteckningssidor i bakfickan hos anhöriga. Vi får också veta hur Martin och Johan hanterat rollfördelningen under skrivandet och vem som gjort ”deg” och vem som ”bakat bullar” under skrivprocessen.
På lördag, på exakt samma tid och plats som presskonferensen var för ett år sedan kommer jag och Johan Persson att delta på ett seminarium i Amnestys och ABF:s regi om de som är kvar. Så här skriver Amnesty på sin hemsida:
”I juli 2012 dömdes den etiopiske journalisten och bloggaren Eskinder Nega till 18 års fängelse för högförräderi och terrorism. Hur är situationen i Kality-fängelset i Addis Abeba? Vad kan göras för att förbättra situationen? Amnesty lokalgrupp 141 för Östafrika, tillsammans med Amnestys svenska sektion, Reportrar Utan Gränser och ABF anordnar ett seminarium om situationen för journalister i Etiopien, med fokus på journalisten/bloggaren Eskinder Nega. Medverkande är journalisten Martin Schibbye och fotografen Johan Persson som satt fängslade i Kailty-fängelset, etiopiske exiljournalisten Mesfin Negash, Reportar Utan Gränsers ordförande Jonathan Lundqvist samt Amnesty Sveriges generalsekreterare Lise Bergh. Samtalet kommer att modereras av Ulf B Andersson, chefredaktör Amnesty Press. Delar av seminariet kommer att vara på engelska.”
Välkommen till Katasalen i ABF-huset, Sveavägen 41, Stockholm den 14 september 2013 kl 13:00.
Uppdaterat: På Kalityfondens hemsida har Theodoros Agera gjort en sammanställning av vad som hänt under året efter att vi släppts fria.
Se gärna intervjun med Martin Schibbye om 438 dagar i Babel och om tiden i etiopiskt fängelse. Vid sidan av Martin syns också Bea Uusma som förklarar varför hon är besatt av Andrées ballongexpedition och Sigge Eklund som berättar om sin fascination för Lars Noréns dagbok.